Veckoreflektion v.6

Den här veckan har vi fått chansen att förändra något i samhället (Frölunda)), stort som smått.
Jag valde att förändra något i människors vardag. Mitt syfte var att få människor glada och göra någons dag lite lättare (Inte för att alla är sjukt deprimerade eller så men alla kan må bra av en liten boost ibland)

Jag valde därför efter mycket tänk fram och tillbaka (Se inlägget nedan) att tillverka en poster med gratis komplimanger som jag sedan hängde ut runt om i Frölunda. Vad jag hörde och såg så fick mina gratis komplimanger en positivt bemötande och kanske fick det folk att tänka till lite och kanske faktiskt inse att en komplimang är helt gratis och att alla har ett oändligt stort förråd av dessa att dela ut.

Kanske kommer man till insikt om hur mycket några små positiva ord kan göra för en människa och kanske, kaaaanske blir samhället lite trevligare. Jag kan uppleva ofta att det är ett ganska hårt klimat i samhället, alltså gäller inte detta enbart Frölunda utan typ.. hela Sverige. (Eller kanske världen i allmänhet?)  Folk håller sig för sig själva, och är väldigt sparsamma med att säga till någon typ.. "Va bra du är" eller liknande som faktiskt kan göra stor skillnad för en människa. Jag tror det är viktigt med uppmuntran, och inte bara för att man har gjort bra ifrån sig på jobbet eller i skolan utan även uppmuntrande ord i vardagen. Att få höra att man är en bra vän som verkligen lyssnar, ställer upp eller att man bara är allmänt bäst kan ju verkligen göra hela ens dag.. vecka.. månad. osv.

Mattias ville även att vi skulle nämna på en skala 1 - 10 om hur mycket vi har utmanat oss själva i den här uppgiften och jag skulle väl säga att jag ligger ganska långt ner på den skalan. Typ 2, 3 kanske.. Men jag hade en inställning från början att jag inte ville stå i fokus utan att något som jag tillverkat fick allt fokus. Om jag till exempel hade gjort något så modigt som att sätta mig och sjunga en sång, dela ut kramar till främlingar eller spela in en film där jag berättar vad jag känner om saker och ting i samhället (Som modigt folk i klassen hade gjort) hade jag placerat mig själv betydligt högre upp på skalan för det hade varit så långt ifrån min bekvämlighets zon som det går. Men det är faktiskt inte min grej. Jag vill faktiskt inte stå i fokus. Och alltså, inte för att det är något fel med att höras eller synas men jag vill hellre skapa saker som istället får tala för mig.. eller hur man nu ska uttrycka det. Nu blev det lite luddigt känner jag. Hoppas någon förstår vad jag menar. Sen hade jag ju säkert kunnat utveckla den här idén till något som utmanade mig lite mer.. typ att jag faktiskt går fram till en främling på stan och berättar för denne hur bra hen är. Det hade ju varit nått..

Kanske hade jag kunnat byta teknik, att teckna med tusch är något jag är van vid. Kanske hade jag kunnat använda mig av andra material och utmana mig på det viset? hm, vi får se, kanske nästa gång.